Här finns några korta förklaringar av de vanligast förekommande tekniska termerna och protokollen som omnämns i dokumentet:
VoIP betyder voice over Internet protocol (röst via Internetprotokoll). Med den här tekniken kan vanliga telefonsamtal överföras över Internet med hjälp av paketlänkade vägar. Röstinformationen skickas i diskreta paket, precis som andra data som överförs över Internet via IP.
SIP betyder session initiation protocol (protokoll för initiering av session). Protokollet används för att upprätta mediesessioner över nätverk. I Linphone är SIP det som utlöser ringningen på mottagarens dator, startar samtalet samt avslutar det så snart någon av deltagarna lägger på luren. Den verkliga överföringen av röstdata hanteras av RTP.
RTP betyder real-time transport protocol (protokoll för överföring i realtid). Protokollet används för transport av medieuppspelning över nätverk och fungerar via UDP. Data överföras med diskreta paket som numreras och får en tidstämpel så att korrekt sekvens bibehålls och förlorade paket kan hittas.
En DTM-kodare använder tonpar som en representation av de olika knapparna, precis som vanliga telefoner. Varje knapp är kopplad till en unik kombination av en hög och en låg ton. En avkodare översätter sedan de här tonvalskombinationerna till siffror. I Linphone kan DTMF-signaler användas för utlösning av fjärråtgärder, t ex kontroll av röststyrd post.
Kodekar är algoritmer som är speciellt utformade för komprimering av ljud- och videodata.
Skakning är latensvariansen (fördröjningen) i en anslutning. Ljudenheter eller anslutningsorienterade system, som ISDN och PSTN, behöver en kontinuerlig dataström. Som kompensation innehåller VoIP-terminaler och gateways en skakningsbuffert som samlar in paketen innan de vidarebefordras till respektive ljudenheter eller anslutningsorienterade linjer (som ISDN). Om storleken på skakningsbufferten ökas medför det att sannolikheten att ska förloras minskas, men anslutningens latens ökas.